Ellen Ahlström

Jag hatar skvaller som inte angår folk. Självklart kan det vara roande men när det blir för mycket så brukar jag säga stopp men i det här huset går det verkligen inte. Dags att flytta hemifrån riktigt på riktigt nu tror jag. Anders springer runt och pratar med hunden som om det vore en äkta älskarinna eller fru. Frågar hur hon mår, vad hon har gjort, hur länge hon har varit ensam, om hon är hungrig, om hon är sugen på att gå ut, om hon har varmt eller kallt, om hon ligger bekvämt o.s.v. Pussar på henne som om han vore kåt, jag väntar bara på att han börjat hångla med henne också. Visst kan jag också prata med hunden, men jag har ju inte riktigt 15 minuters konversationer med henne eftersom jag aldrig hört henne svara på mina frågor. Sen finns det ju konversationer i matbordet som kan göra mig så förbannad. När jag jobbade som väktare så var ju tystnadsplikten väldigt viktig och det är den ju ännu idag för min del. Men så fort folk kommer in i detta hus verkar plikten raderas totalt. Som t.ex saker som handlar om pengar och andra människor, vänner och bekanta. Jag hoppas att våra vänner snackar skit om oss också så dom inte tror att familjen Ahlström och Karlsson är guds änglar. Det lustiga är att jag inte säger mycket när jag sitter i matbordet mer än: Hur vet du att det stämmer eller har du själv sett det? Oftast tystnar personen och säger: jag har bara hört så. och då är det dags att ändra på meningen och kanske börja med: Jag har hört att Ellen... 
En gång berättade jag en sak åt mor för att se hur länge det tog innan meningen ändras. Det tog 10 minuter innan hon satt med luren i örat och meningen hade ändrats från "Jag hörde att Pelle hade varit full ihelgen och inte kom hem..." till "Pelle var full i helgen så han somnade på gatan" (påhittade meningar!) Som jag skrev, visst kan det vara roande, men alla borde ta sig en eftertanke innan dom glappar!. Lilla åland är ju skvallerkärringarnas himmelrike, alla älskar skvaller, alla kan tillverka skvaller och snabbt går det!  
Just nu är familjen inne på att en bekant har köpt en tomt och direkt är morsan inne på internet och ser vadkommunstyrelsen har skrivit för bestämmelser och det sitter hon och skriker ut i tomma intet för att försöka få någon att lyssna.
Så fort jag hör: Jag borde inte säga det här men... så stänger jag öronen för att jag vet att det inte angår mig och att personen som säger det är en falskjävel, såna vänner vill inte jag ha.
Avreaktions inlägget avklarat, over and out.