Certifierad cykeltjuv...
är nog någonting jag borde satsa på. Målvaktskamraten Maria behövde hjälp att få upp cykellåset efter att ha slarvat bort nyckeln. 50 minuters sågande och hamrande och därefter en maskin på de så fick vi det fixat. Så tips till alla cykelsnattare: Det går inte med bara en hammare, järnsåg och skruvmejsel. Satsa på cyklarna med kedja istället.
Imorgon är det dags att inviga kursen med namnet: Hud, hår och händer. Det skall bli intressant att se vad den egentligen innehåller men jag är som vanligt beredd på de värsta. Nu jag kan börja räkna ner på riktigt. Jag orkar inte räkna timmar nu men det kan jag göra en annan dag. Jag tror att hela laget längtar till lördagen, dock inte matchen utan Buffén på båten hem. 4 timmar gratis alkoho... mat menade jag.
Just nu håller jag på med den klassiska fingeryogan efter att funktionerna blir nedsatta med felsmällar från träningarna (Omöjligt att få fingret rakt). Det är ju ingenting jag hurrar över men allt mindre hurrar jag över smärtan i knät, en mystisk känsla som inte riktigt är så lätt att förklara. Nåväl, jag tror jag överlever 5 dagar! FEM DAGAR! Sen är jag fri som en fågel, förutom att jag tagit ansvaret på mig för att hålla div.3 lagets futsal träningar men det är en baggis.
Jag kan inte sluta fascineras(stavning?) av att folkslaget Maurier hälsar på varann genom att pressa näsorna mot varandra. Varför kan vi inte också göra det här i norden? Morgondagens projekt: skola, köpa lampor, koppla lampor och sist men inte minst träna med ett stort leende på läpparna!
Jag måste ju få in ett dagens situation/ord.
Dagens -Oh, not again...- Hade äntligen den underbara klassen i gymnastik igen. Den mest förjävliga klassen på hela skolan. 4 pojkar med mognad långt under fotsulorna. Försök få dom att spela handboll på riktigt? jag är ledsen men det går inte, inte basket heller, inte fotboll heller och inte badminton, innebandy eller lacross heller...Pojkarnas favorit intresse är att ta sig i skrevet, dra i varandra, stå ivägen för varann, göra krokben, knuffas, kasta bollar på varandra och förstås att bara gå och skrika och klaga. Ingen av killarna har mognat under de 5 månaderna jag har varit borta.
Ve och fasa, hade jag inte varit homosexuell innan så hade jag defenitivt varit det idag!
Imorgon är det dags att inviga kursen med namnet: Hud, hår och händer. Det skall bli intressant att se vad den egentligen innehåller men jag är som vanligt beredd på de värsta. Nu jag kan börja räkna ner på riktigt. Jag orkar inte räkna timmar nu men det kan jag göra en annan dag. Jag tror att hela laget längtar till lördagen, dock inte matchen utan Buffén på båten hem. 4 timmar gratis alkoho... mat menade jag.
Just nu håller jag på med den klassiska fingeryogan efter att funktionerna blir nedsatta med felsmällar från träningarna (Omöjligt att få fingret rakt). Det är ju ingenting jag hurrar över men allt mindre hurrar jag över smärtan i knät, en mystisk känsla som inte riktigt är så lätt att förklara. Nåväl, jag tror jag överlever 5 dagar! FEM DAGAR! Sen är jag fri som en fågel, förutom att jag tagit ansvaret på mig för att hålla div.3 lagets futsal träningar men det är en baggis.
Jag kan inte sluta fascineras(stavning?) av att folkslaget Maurier hälsar på varann genom att pressa näsorna mot varandra. Varför kan vi inte också göra det här i norden? Morgondagens projekt: skola, köpa lampor, koppla lampor och sist men inte minst träna med ett stort leende på läpparna!
Jag måste ju få in ett dagens situation/ord.
Dagens -Oh, not again...- Hade äntligen den underbara klassen i gymnastik igen. Den mest förjävliga klassen på hela skolan. 4 pojkar med mognad långt under fotsulorna. Försök få dom att spela handboll på riktigt? jag är ledsen men det går inte, inte basket heller, inte fotboll heller och inte badminton, innebandy eller lacross heller...Pojkarnas favorit intresse är att ta sig i skrevet, dra i varandra, stå ivägen för varann, göra krokben, knuffas, kasta bollar på varandra och förstås att bara gå och skrika och klaga. Ingen av killarna har mognat under de 5 månaderna jag har varit borta.
Ve och fasa, hade jag inte varit homosexuell innan så hade jag defenitivt varit det idag!
Kommentarer
Trackback
