Halvkänslig fildelning.
Okej okej, i fredags natt kom Hanna till lilla ön. Det toginte många sekunder innan vi båda låg och snarkade som grisar igen (eftersom hon kom med båten halv 5). Sen började ö livet! För att bli godkänd som Ålänning en gång i sitt liv måste du besöka vissa platser först. Vi hann med typ 5 av 249 så vi har en god bit kvar ifall Hanna en dag känner för att uppdatera sig. Många nyheter på samma gång, det är bara att bita ihop och se van ut. På kvällen hann vi se på film och sen slocknade allting igen. På lördagen var det match dags, utan att se en damfotbollsmath är man inte heller godkänd så. Jag blev jätte glad när jag hörde att jag skulle få hela 30 minuter på planen... som anfallare. Jag tror tränaren blev lagom happy iallafall. Det lät ganska positivt. Vänsterinläggen sitter fortfarande som en smäck. Snabbheten också för den delen men uthålligheten är dyster. 10 sista satt jag väl halvt på huk och svor av onödiga löpningar + håll. Alla borde känna igen sig och veta vad jag pratar om, om inte från gymnastiken efter lunchen i skolan. Typiskt nog hade jag match på söndagen också annars hade inkilningen med laget varit roligare. Vi drog oss till partyt ganska sent för att folk skulle vara lite gladare. Mitt lag vann i tävlingarna och japp, klappat och klart så var det dags att ta sig hemåt. Söndag morgon, fotboll igen. Men nu som målvakt, och visst har jag känt mig trött och hängig men jag möttes av ett: "Har du sovit bra inatt?". Jag har aldrig ställt mig på en fotbollsplan så mörk under ögonen. Lördagens match förlorade vi med 2-1 och söndagens slutade 0-0. Jag har ALDRIG i hela mitt liv sett ett så längd strukturerat lag som de vi mötte i söndags. Båda yttermittfältarna och anfallarna var över 170cm. En var ett huvud längre än mig. Medans deras backlinje sen i sin tur låg på ett genomsnitt av 165 kanske? På nått vis brukar det vara tvärtom men ja, jag kan ju säga att jag inte hade så stora chanser på vissa bollar som t.ex hörnor.
Det var vad livet handlade om nu. Hanna for hem igår och lämnade en saknad stor som ett höghus.
Nu är ålänningen till morsan i farten. En släkting har varit till kanarieöarna och hittat en brud som bröt benet efter två dagar. Min kära släkting H hjälpte henne hela vägen hem till just åland. Morsan fick svaret idag 11.30. En sån jävla skvallerkärring som måste veta allt. Det är ju ledsamt och jag vet ju att inte morsan är den enda som felsöker världen på det här sättet. Det är verkligen hemskt att bo med en sån familj. Mor berättade allting till far som satt i soffan och dimman i hans ögon bara lyste. I slutet av storyn säger pappa: Skall vi fara och hälsa på N & B? Där ifrån har nog jag fått mina gener, jag skriter blanka fan i vem som har hittat vad/vem. Om dom så är från kanarieöarna eller finland spelar ingen roll. Det är lixom inte min grej.
BTW!!! Detta var första helgen som jag var ensam hemma med hela familjen på stugan. Nu har jag ca 24-26 hela helger och 10 hela veckor att leva i ensamhetens ensamhet. Visst är det bara för underbart?
Det var vad livet handlade om nu. Hanna for hem igår och lämnade en saknad stor som ett höghus.
Nu är ålänningen till morsan i farten. En släkting har varit till kanarieöarna och hittat en brud som bröt benet efter två dagar. Min kära släkting H hjälpte henne hela vägen hem till just åland. Morsan fick svaret idag 11.30. En sån jävla skvallerkärring som måste veta allt. Det är ju ledsamt och jag vet ju att inte morsan är den enda som felsöker världen på det här sättet. Det är verkligen hemskt att bo med en sån familj. Mor berättade allting till far som satt i soffan och dimman i hans ögon bara lyste. I slutet av storyn säger pappa: Skall vi fara och hälsa på N & B? Där ifrån har nog jag fått mina gener, jag skriter blanka fan i vem som har hittat vad/vem. Om dom så är från kanarieöarna eller finland spelar ingen roll. Det är lixom inte min grej.
BTW!!! Detta var första helgen som jag var ensam hemma med hela familjen på stugan. Nu har jag ca 24-26 hela helger och 10 hela veckor att leva i ensamhetens ensamhet. Visst är det bara för underbart?
Kommentarer
Trackback
