om jag minns rätt...
så utökas inte sortimentet automatiskt i kylskåpet för att man står där och rotar 2 gånger i timmen. Men ännu lever det lite hopp, en dag kanske den där saken står där framför mig. Vilken sak det är jag söker är hemligt så jag kommer inte att svara på den frågan mer än att jag inte söker ett skit, bara god mat och andra ting som kan hoppa käken levande. Jag vet att det låter snuskigt nu men det är upp till er hur tolkningarna ser ut.
Idag har jag varit jätte duktig! Vaknat, stigit upp ur sängen (no way?! :o) Sen hann jag vara i skolan en och en halv timme för tidigt så jag fick lov att dra mig till Vera för att svära lite över läxan som skulle fixas idag. Jag fick en stor stjärna i kanten för att jag iallafall försökt leta upp ALLA orden till boken. Och hon fick sig en arg blick när hon utan tålamod började teckna mitt i boken. Men jag sägs ju vara känd för dom där vackra ögonen som man drunknar i antingen i rosenblad eller i djävulens eldhav. Lärarens fick se några lågor i ögonen och sen satt hon med händerna i knät resten av boken. Som sagt, en stjärna till Ellen och ingenting annat. Efter skolan så var det hasta la vista hem och byta om för träning. Mina tränare verkar nuförtiden kämpa och slita om vem som får det första ordet ur mig. Det är en jätte dålig vana men när jag kommer till träningarna så slår jag på nått vis på ett stoneface. Inte på ett args sätt, men samma är det på matcher också. Ansiktet blir mer taggat. Hur som helst så har dom börjat invänta min entré ganska ordentligt för att höra vad jag säger. Eftersom vi ses 6/7 dagar i veckan så kan jag ju inte på allvar hälsa snyggare på dom än på min egen familj så dom fick sig ett grymtande senast idag. Och efter det började dom härma mitt grymtande. Egentligen var det inte ett grymtande heller. Bara ett vanligt: läte som betyder "Yeye hej hej, vi såg varandra senast för 22 timmar sen och jag har inte saknat dig ett dugg".
Första träningen med nya målvaktstränaren var okej, med en salig blandning på svenska, finska och engelska. Karln är egentligen finsk och försöker sig på svengelska. Men så fort han bli lite hispig av sig så slår finskan på igen. Så jag fick försöka översätta två språk åt Miss USA. Men fotbollsgrejer är inte så svårt på finska egentligen eftersom allting blir så kortfattat på en plan. En uppmaning jag fick av tränaren på finska var: sikta på hennes huvud!... Jag gjorde det och lika snabbt hade hon bollen i kinden/käken och måttligt förbannad. Gissa smilet på mina läppar just den stunden... Efter träningen var det lite snack med Herr England om allt från farmaravtal till kontrakt till framtiden till förväntningar. Det roligaste var ju att han försökte på ett snällt sätt förklara att jag och första målvakten förra året egentligen var jätte lika i kunskap om inte jag var ett snäppe bättre än henne... Men inte fick man spela för de, mer än 20 minuter, som målvakt förstås. Så nu har jag kommit in på nya banor, dags att bli anfallare igen? Praktiskt att lämna allt som har med farmar avtal att göra och gå en egen väg. På ett vis är det fel eftersom headcoach förväntar sig att jag står i mål för ÅU redan om två år. Jag tycker det var modigt av honom att säga så. Jag har ju som alla vet bara stått i mål 1½ år nu precis.
Efter träningen, hem och äta, cykla iväg på cirkelträning som var riktigt skön med massor av arm och bål. blablabla.... Snart sitter t o m jag och sover här. På lördag bär det ooo till Åbo föresten, redo för storpisk #2 mot ett liga lag med mitt lilla gulliga U-barnlag. Som det vissa stunder känns som. Och så skall jag inte glömma att jag har spenderat en halv kväll i kylskåpsdörren och andra halvan framför antagningen.nu (hette den då?) nu är svenska utbildningarna sökta.
På tal om utbildning så tror jag att jag har bestämt hur min framtid för nästa år skall se ut. Den ser ljus ut. Riktigt soft höst och vinter!
Idag har jag varit jätte duktig! Vaknat, stigit upp ur sängen (no way?! :o) Sen hann jag vara i skolan en och en halv timme för tidigt så jag fick lov att dra mig till Vera för att svära lite över läxan som skulle fixas idag. Jag fick en stor stjärna i kanten för att jag iallafall försökt leta upp ALLA orden till boken. Och hon fick sig en arg blick när hon utan tålamod började teckna mitt i boken. Men jag sägs ju vara känd för dom där vackra ögonen som man drunknar i antingen i rosenblad eller i djävulens eldhav. Lärarens fick se några lågor i ögonen och sen satt hon med händerna i knät resten av boken. Som sagt, en stjärna till Ellen och ingenting annat. Efter skolan så var det hasta la vista hem och byta om för träning. Mina tränare verkar nuförtiden kämpa och slita om vem som får det första ordet ur mig. Det är en jätte dålig vana men när jag kommer till träningarna så slår jag på nått vis på ett stoneface. Inte på ett args sätt, men samma är det på matcher också. Ansiktet blir mer taggat. Hur som helst så har dom börjat invänta min entré ganska ordentligt för att höra vad jag säger. Eftersom vi ses 6/7 dagar i veckan så kan jag ju inte på allvar hälsa snyggare på dom än på min egen familj så dom fick sig ett grymtande senast idag. Och efter det började dom härma mitt grymtande. Egentligen var det inte ett grymtande heller. Bara ett vanligt: läte som betyder "Yeye hej hej, vi såg varandra senast för 22 timmar sen och jag har inte saknat dig ett dugg".
Första träningen med nya målvaktstränaren var okej, med en salig blandning på svenska, finska och engelska. Karln är egentligen finsk och försöker sig på svengelska. Men så fort han bli lite hispig av sig så slår finskan på igen. Så jag fick försöka översätta två språk åt Miss USA. Men fotbollsgrejer är inte så svårt på finska egentligen eftersom allting blir så kortfattat på en plan. En uppmaning jag fick av tränaren på finska var: sikta på hennes huvud!... Jag gjorde det och lika snabbt hade hon bollen i kinden/käken och måttligt förbannad. Gissa smilet på mina läppar just den stunden... Efter träningen var det lite snack med Herr England om allt från farmaravtal till kontrakt till framtiden till förväntningar. Det roligaste var ju att han försökte på ett snällt sätt förklara att jag och första målvakten förra året egentligen var jätte lika i kunskap om inte jag var ett snäppe bättre än henne... Men inte fick man spela för de, mer än 20 minuter, som målvakt förstås. Så nu har jag kommit in på nya banor, dags att bli anfallare igen? Praktiskt att lämna allt som har med farmar avtal att göra och gå en egen väg. På ett vis är det fel eftersom headcoach förväntar sig att jag står i mål för ÅU redan om två år. Jag tycker det var modigt av honom att säga så. Jag har ju som alla vet bara stått i mål 1½ år nu precis.
Efter träningen, hem och äta, cykla iväg på cirkelträning som var riktigt skön med massor av arm och bål. blablabla.... Snart sitter t o m jag och sover här. På lördag bär det ooo till Åbo föresten, redo för storpisk #2 mot ett liga lag med mitt lilla gulliga U-barnlag. Som det vissa stunder känns som. Och så skall jag inte glömma att jag har spenderat en halv kväll i kylskåpsdörren och andra halvan framför antagningen.nu (hette den då?) nu är svenska utbildningarna sökta.
På tal om utbildning så tror jag att jag har bestämt hur min framtid för nästa år skall se ut. Den ser ljus ut. Riktigt soft höst och vinter!
Kommentarer
Trackback
