Pappa av alla människor!
Som alla vet så pratar inte jag och min far så mycket med varandra fast vi bor under samma tak just nu. Men idag kom han och la sig på soffan och prepplade på sen en jag vet inte vad. Gud så munnen gick på karln. Loreens vinnarlåt spelades på nrj.se och plötsligt kläcker han ur sig: Det var nog rätt låt som vann. Den har är riktigt bra. jag trodde Lisa Mi... Vad hette hon nu igen? Lisa.....
Ellen: Miskovsky? (stavning?)
Pappa: Precis, hon brukar ju vara riktigt duktig. Det var nog en besvikelse det hon gjorde idag.
Jag undrar om mina ögon var två eller tre gånger större än vanligt. Visst har min far jätte, och då menar jag jäääätte många, vänner som är bögar, men jag trodde inte han skulle bli såhär bögig själv. Han har mer koll på Mello än vad dottern och sönerna har tillsammans. Jag kan inte säga mer än 'Wow, han har gjort det igen...'
Annars har dagen varit på skrot egentligen. Vaknade och gick ut med doggidoggi för att hämta mitt skattekort men det var redan iväg skickat. Så jag fick hoppa i bilen till stan för att leta efter det. Väl vid rätta dörren så plingade jag en gång på dörren. Sen en andra gång. En tredje och en fjärde samt en sista femte gång också. ingen jävel öppnade så jag traskade in från andra vägen, där man egentligen inte skall traska men va fan, öppnar dom inte dörren så gör jag det själv på ett bättre sätt. Hade dom mitt skattekort? Nej. INGEN hade mitt skattekort. Jag hade ju behövt det idag för att få pengarna för fotbollstränar grejen men näj. Sen iväg och handla, sprang runt som en yr höna och plockade allting jag behövde. Sen iväg hem för att vänta på mina lagkamrater som skulle baka bröd med mig. Dök dom upp? Nej. Allting blev gjort av Ellen själv. Middags tiden närmade sig. Och sen skulle jag ut och gå, ingen ville komma med så det blev joggning istället, utan sällskap. Jag ogillar att jogga utan sällskap för att jag behöver hjälp med farthållningen. När det var 20 minuter kvar såg jag att en karl var påväg förbi på andra sidan vägen och gissa vem som satte fart på benen. Inte fan skall en gubbe på 55+ jogga förbi Ellen, det är någonting som är skrivet i sten kan jag berätta för er! Inte en chans heller. Efter 3km älgande så var det dags för oss att skiljas åt. Jag vek av med ungefär 60meter till godo, gissa vem som var nöjd och nästan ville vända sig om och le stor åt gubben som förlorade utmaningen. Ibland är det bra att vara en dålig förlorare för då jäklar kan man kuta ifrån allt och alla.
MEN efter 62min joggning så kan jag berätta att mina knän och smalben är paj. Klart det går att jogga och så, men fy vad det värker!! Inte några glada miner i slutet. Men vet ni va, första gången joggning i solnedgången på strandpromenaden, gissa vem som joggade med ett leende på läpparna första 15 minuterna?
Ellen: Miskovsky? (stavning?)
Pappa: Precis, hon brukar ju vara riktigt duktig. Det var nog en besvikelse det hon gjorde idag.
Jag undrar om mina ögon var två eller tre gånger större än vanligt. Visst har min far jätte, och då menar jag jäääätte många, vänner som är bögar, men jag trodde inte han skulle bli såhär bögig själv. Han har mer koll på Mello än vad dottern och sönerna har tillsammans. Jag kan inte säga mer än 'Wow, han har gjort det igen...'
Annars har dagen varit på skrot egentligen. Vaknade och gick ut med doggidoggi för att hämta mitt skattekort men det var redan iväg skickat. Så jag fick hoppa i bilen till stan för att leta efter det. Väl vid rätta dörren så plingade jag en gång på dörren. Sen en andra gång. En tredje och en fjärde samt en sista femte gång också. ingen jävel öppnade så jag traskade in från andra vägen, där man egentligen inte skall traska men va fan, öppnar dom inte dörren så gör jag det själv på ett bättre sätt. Hade dom mitt skattekort? Nej. INGEN hade mitt skattekort. Jag hade ju behövt det idag för att få pengarna för fotbollstränar grejen men näj. Sen iväg och handla, sprang runt som en yr höna och plockade allting jag behövde. Sen iväg hem för att vänta på mina lagkamrater som skulle baka bröd med mig. Dök dom upp? Nej. Allting blev gjort av Ellen själv. Middags tiden närmade sig. Och sen skulle jag ut och gå, ingen ville komma med så det blev joggning istället, utan sällskap. Jag ogillar att jogga utan sällskap för att jag behöver hjälp med farthållningen. När det var 20 minuter kvar såg jag att en karl var påväg förbi på andra sidan vägen och gissa vem som satte fart på benen. Inte fan skall en gubbe på 55+ jogga förbi Ellen, det är någonting som är skrivet i sten kan jag berätta för er! Inte en chans heller. Efter 3km älgande så var det dags för oss att skiljas åt. Jag vek av med ungefär 60meter till godo, gissa vem som var nöjd och nästan ville vända sig om och le stor åt gubben som förlorade utmaningen. Ibland är det bra att vara en dålig förlorare för då jäklar kan man kuta ifrån allt och alla.
MEN efter 62min joggning så kan jag berätta att mina knän och smalben är paj. Klart det går att jogga och så, men fy vad det värker!! Inte några glada miner i slutet. Men vet ni va, första gången joggning i solnedgången på strandpromenaden, gissa vem som joggade med ett leende på läpparna första 15 minuterna?
Kommentarer
Trackback
