Ellen Ahlström

Visst är den inte lite charmig iallafall? 


Dagens status: Sisådär, en förvirrad dag där ingenting har gått riktigt toppen. Förutom kursen i Tecken som stöd där jag var värd en guldstjärna enligt läraren. Imponerande? Lite kanske, men jag har rätt så lätt för att teckna och bra minne när det gäller fysiska grejer så. 
Så kan jag berätta att jag varit till min kära studiehandledare idag och diskuterat en hel del om nästa år. Jag håller tummar och tår för att allting går att fixa så jag får sluta andra klassen redan i januari. Slipper skolan helt februari-juni. Inte illa alls att vara bort 4 månader och få ett betyg i handen sen. Om det inte löser sig så vet jag inte vad jag gör. jag orkar inte sitta på ön mera med 4 skollektioner i veckan. 
Redan klockan kvar över nio låg jag i sängen och slumrade på rygg. ACK SÅ SKÖNT det kan vara. Jag var smart nog och satte på alarm så jag inte skulle sova halva natten och vakna i panik och klarvaken redan klockan halv 3 i natt... Bara för att jag älskar osammanhängande inlägg (NOT) så kan jag berätta att bilen skall på service imorgon NOLL ÅTTA NOLL NOLL. Gissa vem som kommer att vara glad imorgonbitti när hon skall släpa en jävla hund med sig till bilfirman och sen GÅ hem klockan ÅTTA på morgonen...

har äntligen börjat klarna lite. Efter gårdagens visdomsord av tränaren blev jag lite mer pepp på att träna fotboll igen. Senast tiden har det varit som att gå på toa, lagom roande och känslokallt. Och så berättade han att han är med och söker fler målvakter för att jag helt skall kunna ta ett steg uppåt i papprena igen. Nu är jag registrerad i IFK för att kunna spela finska cupen i helgen. Vilket innebär att jag inte kan vara med och spela matchen i påsk, vilket betyder att jag kommer att vara ledig... hela påsken... Stockholm vs. Helsingfors? 
Inatt drömde jag om att jag var vid sjukhuset och en helikopter kom dit. Piloten hade nog NOLL KOLL på hur man flyger en såndärn grej. Som förväntat så krockade han till slut och en hund som var ombord fick benet i kläm. Ingen brydde sig om hunden så självklart gjorde jag det. Jag undrar hur jag orkade springa med en typ Golden Retriver blandat med Labrador i famnen men jag lyckades. Träffade på en kille som skulle hjälpa mig. Plötsligt var vi i Frankrike/Italien någonstans. Innerstaden med trånga små gator. Men plötsligt så kände jag flera som bodde där och ja, hunden försvann och jag skulle hälsa på en kompis som bodde i en lägenhet utan trappor. Du fick helt enkelt klättra på väggarna. 

Sommarjobb - Check. Rena rama drömstart på dagen. 

så utökas inte sortimentet automatiskt i kylskåpet för att man står där och rotar 2 gånger i timmen. Men ännu lever det lite hopp, en dag kanske den där saken står där framför mig. Vilken sak det är jag söker är hemligt så jag kommer inte att svara på den frågan mer än att jag inte söker ett skit, bara god mat och andra ting som kan hoppa käken levande. Jag vet att det låter snuskigt nu men det är upp till er hur tolkningarna ser ut. 
Idag har jag varit jätte duktig! Vaknat, stigit upp ur sängen (no way?! :o) Sen hann jag vara i skolan en och en halv timme för tidigt så jag fick lov att dra mig till Vera för att svära lite över läxan som skulle fixas idag. Jag fick en stor stjärna i kanten för att jag iallafall försökt leta upp ALLA orden till boken. Och hon fick sig en arg blick när hon utan tålamod började teckna mitt i boken. Men jag sägs ju vara känd för dom där vackra ögonen som man drunknar i antingen i rosenblad eller i djävulens eldhav. Lärarens fick se några lågor i ögonen och sen satt hon med händerna i knät resten av boken. Som sagt, en stjärna till Ellen och ingenting annat. Efter skolan så var det hasta la vista hem och byta om för träning. Mina tränare verkar nuförtiden kämpa och slita om vem som får det första ordet ur mig. Det är en jätte dålig vana men när jag kommer till träningarna så slår jag på nått vis på ett stoneface. Inte på ett args sätt, men samma är det på matcher också. Ansiktet blir mer taggat. Hur som helst så har dom börjat invänta min entré ganska ordentligt för att höra vad jag säger. Eftersom vi ses 6/7 dagar i veckan så kan jag ju inte på allvar hälsa snyggare på dom än på min egen familj så dom fick sig ett grymtande senast idag. Och efter det började dom härma mitt grymtande. Egentligen var det inte ett grymtande heller. Bara ett vanligt: läte som betyder "Yeye hej hej, vi såg varandra senast för 22 timmar sen och jag har inte saknat dig ett dugg".

Första träningen med nya målvaktstränaren var okej, med en salig blandning på svenska, finska och engelska. Karln är egentligen finsk och försöker sig på svengelska. Men så fort han bli lite hispig av sig så slår finskan på igen. Så jag fick försöka översätta två språk åt Miss USA. Men fotbollsgrejer är inte så svårt på finska egentligen eftersom allting blir så kortfattat på en plan. En uppmaning jag fick av tränaren på finska var: sikta på hennes huvud!... Jag gjorde det och lika snabbt hade hon bollen i kinden/käken och måttligt förbannad. Gissa smilet på mina läppar just den stunden... Efter träningen var det lite snack med Herr England om allt från farmaravtal till kontrakt till framtiden till förväntningar. Det roligaste var ju att han försökte på ett snällt sätt förklara att jag och första målvakten förra året egentligen var jätte lika i kunskap om inte jag var ett snäppe bättre än henne... Men inte fick man spela för de, mer än 20 minuter, som målvakt förstås. Så nu har jag kommit in på nya banor, dags att bli anfallare igen? Praktiskt att lämna allt som har med farmar avtal att göra och gå en egen väg. På ett vis är det fel eftersom headcoach förväntar sig att jag står i mål för ÅU redan om två år. Jag tycker det var modigt av honom att säga så. Jag har ju som alla vet bara stått i mål 1½ år nu precis. 

Efter träningen, hem och äta, cykla iväg på cirkelträning som var riktigt skön med massor av arm och bål. blablabla.... Snart sitter t o m jag och sover här. På lördag bär det ooo till Åbo föresten, redo för storpisk #2 mot ett liga lag med mitt lilla gulliga U-barnlag. Som det vissa stunder känns som. Och så skall jag inte glömma att jag har spenderat en halv kväll i kylskåpsdörren och andra halvan framför antagningen.nu (hette den då?) nu är svenska utbildningarna sökta. 
På tal om utbildning så tror jag att jag har bestämt hur min framtid för nästa år skall se ut. Den ser ljus ut. Riktigt soft höst och vinter!

Okej okej, i fredags natt kom Hanna till lilla ön. Det toginte många sekunder innan vi båda låg och snarkade som grisar igen (eftersom hon kom med båten halv 5). Sen började ö livet! För att bli godkänd som Ålänning en gång i sitt liv måste du besöka vissa platser först. Vi hann med typ 5 av 249 så vi har en god bit kvar ifall Hanna en dag känner för att uppdatera sig. Många nyheter på samma gång, det är bara att bita ihop och se van ut. På kvällen hann vi se på film och sen slocknade allting igen. På lördagen var det match dags, utan att se en damfotbollsmath är man inte heller godkänd så. Jag blev jätte glad när jag hörde att jag skulle få hela 30 minuter på planen... som anfallare. Jag tror tränaren blev lagom happy iallafall. Det lät ganska positivt. Vänsterinläggen sitter fortfarande som en smäck. Snabbheten också för den delen men uthålligheten är dyster. 10 sista satt jag väl halvt på huk och svor av onödiga löpningar + håll. Alla borde känna igen sig och veta vad jag pratar om, om inte från gymnastiken efter lunchen i skolan. Typiskt nog hade jag match på söndagen också annars hade inkilningen med laget varit roligare. Vi drog oss till partyt ganska sent för att folk skulle vara lite gladare. Mitt lag vann i tävlingarna och japp, klappat och klart så var det dags att ta sig hemåt. Söndag morgon, fotboll igen. Men nu som målvakt, och visst har jag känt mig trött och hängig men jag möttes av ett: "Har du sovit bra inatt?". Jag har aldrig ställt mig på en fotbollsplan så mörk under ögonen. Lördagens match förlorade vi med 2-1 och söndagens slutade 0-0. Jag har ALDRIG i hela mitt liv sett ett så längd strukturerat lag som de vi mötte i söndags. Båda yttermittfältarna och anfallarna var över 170cm. En var ett huvud längre än mig. Medans deras backlinje sen i sin tur låg på ett genomsnitt av 165 kanske? På nått vis brukar det vara tvärtom men ja, jag kan ju säga att jag inte hade så stora chanser på vissa bollar som t.ex hörnor. 
Det var vad livet handlade om nu. Hanna for hem igår och lämnade en saknad stor som ett höghus.

Nu är ålänningen till morsan i farten. En släkting har varit till kanarieöarna och hittat en brud som bröt benet efter två dagar. Min kära släkting H hjälpte henne hela vägen hem till just åland. Morsan fick svaret idag 11.30. En sån jävla skvallerkärring som måste veta allt. Det är ju ledsamt och jag vet ju att inte morsan är den enda som felsöker världen på det här sättet. Det är verkligen hemskt att bo med en sån familj. Mor berättade allting till far som satt i soffan och dimman i hans ögon bara lyste. I slutet av storyn säger pappa: Skall vi fara och hälsa på N & B? Där ifrån har nog jag fått mina gener, jag skriter blanka fan i vem som har hittat vad/vem. Om dom så är från kanarieöarna eller finland spelar ingen roll. Det är lixom inte min grej. 
BTW!!! Detta var första helgen som jag var ensam hemma med hela familjen på stugan. Nu har jag ca 24-26 hela helger och 10 hela veckor att leva i ensamhetens ensamhet. Visst är det bara för underbart?

Har hunnit med hur myket som helst trots att jag steg upp ur sängen klockan halv 12 efter en timmes tv tittande. Jag älskar livet i min säng, jag oh mina kuddar älskar varandra. Jag har utökat till 5 kuddar nu och det är som himlen.nu (finns en hemsida som heter så och det gillar jag.) Jag har hunnit förnya mina medicinrecept. Städat i massor. Tränat, missade beep-testet ("ooops") och hunnit ta det lugnt, byta lakan, tvättat kläder, skickat jobbansökningar. Och så hann jag tova en boll i skolan på 1½ timme.
Mitt finger gick åt pipan på träningen! Min tränare brukar ofta avsluta träningarna 5 minuter tidigare för att han är rädd för att skadorna skall ske och exakt så gik det. Vi fortsatte leka och en brud i laget drog ett volleyskott på 4 meters avstånd när jag stod med handen öppen och fingrarna riktade i bollens riktning. Nu tror jag att det kan vara lite svårt att förstå för såna som aldrig stått i mål eller spelat fotboll men kort och gott, håll handen platt och slå in fingertopparna i en betongvägg så dom slås ner i handen typ, där har ni det. Den smärtan skrek jag ur mig när klockan var 18.27. Klassisk skada för min del men idag sved det extra mycket, antagligen för att ja... tänk er ett volleyskott på 4 meter. Finska landslagstränaren höll träningen idag och jag måste säga att jag var lagom nervös innan men ack så bra det gick. Jag var riktigt nöjd över mig själv efter träningen. Hoppas jag gett ett avtryck hos honom iallafall. Inte för att jag har någon chans emot landslagsmålvakterna men va fan, då minns han mitt namn den dagen då jag kör igenom som anfallare istället. annars har dagen gått rätt så snabbt.

Jag har kört automatväxlad bil för 3.e gången i mitt liv och ja, jag förstår inte tjusningen. Ärligt talat så rör jag hellre lite på armen med jämna mellanrum än att sitta och somna framför ratten och sen vakna av en tvärnit när jag tror att foten vilar emot kopplingen. Annars har det inte hänt mycket. Jag skulle behöva gå och tutta nu eftersom jag skall skutta till hamnen och hämta en heting från båten klockan 04.25. Btw så får jag träffa Anton imorgon, gullegrisen som har varit såååå "förkyld". T o m jag är bättre på att hosta sådär. Happyface ännu en dag.

Yepp, var skall vi börja? 
I torsdags kväll drog jag till helsingfors för att träffa Hanna och Ansku. Vilken befrielse att få träffa Ansku igen! Bara hennes leende sprider sig så ja, jag blev glad på lördagen iallafall. Och så till helgens höjdpunkt Hanna. Mötte henne i hamnen direkt på fredag morgon efter att jag hade sovit halvdåligt på båten men jag överlevde ståendes utan att bli så nervös så jag skakade. Utan tunnelseende och utan att falla ihop handlöst. Glädje spridande Hanna såg till att helgen blev en riktigt toppen helg som jag aldrig kommer att glömma. Iallafall inte pannkakorna jag fick på sängen på lördag morgonen! Det är vad jag kallar omtänksamhet. Och vem kan låta bli att bli förtjust?
Hur som helst. Fredagen blev ganska lugn, hemlagad pizza och rött vin. Avslutade med film (urdålig).  
Lördagen var bokad för högholmen och Ansku vilket resulterade Ansku och middag ute. Hittade ett super bra ställe som jag skulle kunna gå till oftare. Söndagen var ganska lugn, ingen högholmen då heller. Skulle hämta en kärra och förflytta den från plats A till plats B. Måttligt roande för mig. Jag skall kolla om jag inte kan få en bild från den stunden så alla förstår vad jag pratar om. Hemresan blev framflyttad 10 timmar just för att jag tror jag snart vill flytta till Helsingfors. Jag gillar't! När klockan var 04.45 ringde klockan, iväg till bussen, iväg till båten. Och där slocknade jag, jag sov som en riktig liten nasse med vissa uppvaknanden.

För att hylla upp någonting speciellt så kan jag berätta att dom har bytt dörrar på toaletterna på däck 7 på M/s Isabella. Dom har även satt upp nummerskyltar på toaletterna, så min favorit har blivit döpt till nummer 4. Nya låset är jätte bra så jag slipper knuffa/pressa/slå fast dörren utan den går helt automatiskt nu. Visst är det bara för toppen! Sen har dom också förnyat stolarna och borden i café, förflyttat vattenkranen som nu är belagd med sensor så man slipper stå och trycka med tummen för att inte förstöra glaset. Den är också anpassad över plastglasens storlek så den avbrytet vattenflödet när glaset är fullt helt enkelt. Ena handtorken på brudarnas toa har förflyttats från väggen till ena toaväggens kant. Vem har vunnit på lotto om inte Vikingline liksom? Mitt besök hos tax-freen som tog med hela 40 sekunder i onödan, var värdelöst. Ingenting nytt, baby kläderna är förflyttade till båtens babordssida istället för mitt framför kassorna. Är det inte bra? Mera space i kassa kön. Och så var det en brud som satt och lagade handrullade cigarrer IRL. Grattis Vikingline, men jag är fortfarande jätte missnöjd över att ni har tagit bort min pastasallad samt fetaost tärningarna i caféets självplock. Borde ju skicka ett klago mejl eftersom dom inte fått fram någonting annat som kompenserar min förlust på matbordet. Och inte för att klaga men dom har fortfarande INTE flyttat på matbrickorna... Nu är dom 4-5 meter från buffé bordet vilket innebär en promenad på 8-10 meter längre för att få den där jävla brickan. 
Nog klagat, jag gillar M/s Isabella som ni har märkt. Men är det inte lite väl när man reagerar på detaljernas detaljer nuförtiden. 

Nu till mina drömmar förra natten som var hemsk. Brutala mardrömmar som kommer att innebär flygrädsla och mer knäkontroll övningar. 
Första drömmen var kort och enkel. Jag opererade helt enkelt bort fästen till ledbanden i båda knäna. Jag såg mig i spegeln och dom såg ju normala ut men det kändes tomt. På nått vis var det en känsla som sa: NU! neej.. NU.. nähä... NU DÅ!!?... Att dom skulle smälla ihop och benen vek sig. Hur man nu sen kommer på idén att ta bort alla fästen var en annan femma. 
Andra drömmen: Klarblå himmel med lite molntussar här och var. Och när jag såg upp så skulle två vita linjer efter två flyg korsa varandra men icke blev det något X. Det exploderade så in i helvete och ja, flygen krockade i luften helt enkelt. Och där stod jag och kunde bara stirra upp i himlen och invänta skrot som skulle regna ner men nej, en stund senare så gick jag ett par kvarter bort och där stod ett av planen. Helt utan vingar och en del av fronten var ganska avhyvlad. Det visade sig att jag var den enda i närheten just då som kunde första hjälpen så dom pekade bara ut platsen på där den svårast skadade låg. Bruden som var värst skadad var inte så farligt skadad och så såg jag snabbt det andra planet framför mig och där var typ hela cockpiten helt bortblåst. Detta är vad jag kallar dröm!

Fotbollen är en lång historia just nu som är svår att förklara. Nu har Fifa slagit fast att inget farmaravtal kan drag mellan IFK och ÅU. Så kort och gott: Skall jag skriva på ett kontrakt som bänkvärmare eller skall jag spela med det yngre laget som kommer att falla ner i botten på div. 4 på nolltid. Förkylning på bänken eller sönder slitna stämband? Pest eller pina? Träninganra får jag ju hur som helst så det har ingen betydelse. Jag vill bara inte till sverige och spela längre med IFK. Jag vill att IFK skall spela i finland, jag hade gett dom en extra chans då men nej. Allting sket sig. Livet kan just nu ta sig någonstan. HAPPYFACE!

Som alla vet så pratar inte jag och min far så mycket med varandra fast vi bor under samma tak just nu. Men idag kom han och la sig på soffan och prepplade på sen en jag vet inte vad. Gud så munnen gick på karln. Loreens vinnarlåt spelades på nrj.se och plötsligt kläcker han ur sig: Det var nog rätt låt som vann. Den har är riktigt bra. jag trodde Lisa Mi... Vad hette hon nu igen? Lisa.....
Ellen: Miskovsky? (stavning?) 
Pappa: Precis, hon brukar ju vara riktigt duktig. Det var nog en besvikelse det hon gjorde idag.

Jag undrar om mina ögon var två eller tre gånger större än vanligt. Visst har min far jätte, och då menar jag jäääätte många, vänner som är bögar, men jag trodde inte han skulle bli såhär bögig själv. Han har mer koll på Mello än vad dottern och sönerna har tillsammans. Jag kan inte säga mer än 'Wow, han har gjort det igen...'

Annars har dagen varit på skrot egentligen. Vaknade och gick ut med doggidoggi för att hämta mitt skattekort men det var redan iväg skickat. Så jag fick hoppa i bilen till stan för att leta efter det. Väl vid rätta dörren så plingade jag en gång på dörren. Sen en andra gång. En tredje och en fjärde samt en sista femte gång också. ingen jävel öppnade så jag traskade in från andra vägen, där man egentligen inte skall traska men va fan, öppnar dom inte dörren så gör jag det själv på ett bättre sätt. Hade dom mitt skattekort? Nej. INGEN hade mitt skattekort. Jag hade ju behövt det idag för att få pengarna för fotbollstränar grejen men näj. Sen iväg och handla, sprang runt som en yr höna och plockade allting jag behövde. Sen iväg hem för att vänta på mina lagkamrater som skulle baka bröd med mig. Dök dom upp? Nej. Allting blev gjort av Ellen själv. Middags tiden närmade sig. Och sen skulle jag ut och gå, ingen ville komma med så det blev joggning istället, utan sällskap. Jag ogillar att jogga utan sällskap för att jag behöver hjälp med farthållningen. När det var 20 minuter kvar såg jag att en karl var påväg förbi på andra sidan vägen och gissa vem som satte fart på benen. Inte fan skall en gubbe på 55+ jogga förbi Ellen, det är någonting som är skrivet i sten kan jag berätta för er! Inte en chans heller. Efter 3km älgande så var det dags för oss att skiljas åt. Jag vek av med ungefär 60meter till godo, gissa vem som var nöjd och nästan ville vända sig om och le stor åt gubben som förlorade utmaningen. Ibland är det bra att vara en dålig förlorare för då jäklar kan man kuta ifrån allt och alla. 
MEN efter 62min joggning så kan jag berätta att mina knän och smalben är paj. Klart det går att jogga och så, men fy vad det värker!! Inte några glada miner i slutet. Men vet ni va, första gången joggning i solnedgången på strandpromenaden, gissa vem som joggade med ett leende på läpparna första 15 minuterna?

Allt är lugnt, chill, klart, enkelt, simpelt, lagom... Hjärtat slår och huvudet pekar uppåt. 
senaste dagarna har varit lite nedstämda. Jag vet inte varför egentligen, men det känns som om allting bara rasar just nu, en sak efter den andra. Lagarna om fotbollsmatcherna har gjort mig riktigt förbannad och ledsen för att fotbollen helt enkelt bara kommer att vara onödigt. Jag har ingen chans att ens försöka mig på en plats i ÅU eftersom jag inte sen får flytta ner följande helg om det behövs i det yngre laget. Det är så jävla bortblåst allting. Sen har vi problem med benen också. Knät är sämre igen. Benhinnorna är sämre igen. Tiden tickar på för fullt och jag bara väntar på att helgen skall kolla då jag ÄNTLIGEN får ledigt från fotbollen. Äntligen tid att göra saker på egen hand. Underbart att få sova ut ordentligt och träffa folk man verkligen vill träffa. Senast i lördags så var jag lite bitter när det var lagfest, precis när alla började komma till festen var det bara att säga tack tack och bege sig hemåt. Precis så kommer det att förbli sen hela sommaren igen. Söndagens distriktslags läger gick bra. Jag är fortfarande bitter över att den ena målvakten som jag tränade där inte vill satsa fullt på målvakts biten. Hon skulle äga ut allt och alla bara hon lägger ner lite mer tid. Men det är omöjligt att ändra på andras åsikter har jag märkt, med vissa undantag. En brud har lyckats få mig på fall när det gäller åsikter. Om jag tatuerar en text på kroppen igen så kommer den att vara på svenska, inte engelska. Redan detta var ett stort steg så jag är imponerad över hennes tålamod.

Jag är också sen lite bitter för att alla löner är utkastade lite här och var i månaden. Jag väntar på pengar från olika håll men fasen heller att dom kan komma nu innan jag har ledigt. Ihelgen skall jag snabbt bara kika på nya fotbollsglajor också men var kommer dom pengarna ifrån? Snälla alla jobb, ge miiiig nuuuu, innan helgen!! 

EXAKT! När jag har match dag så skall allting gå som en dans. Det är simpelt, jag skall vakna utan en klocka. Ligga i sängen och dra mig. Äta frukost. Gå ut och andas ett par minuter. Ta det lugnt framför tvn. Pressa min egen apelsin juice. Laga gröt. Packa kläderna. Dra på match. MEN TAMME FAN att det skulle gå snett. Smöret var slut. Och jag äter inte gröt utan smör, riktigt smör. Nödlösning, bröd smör, sånt till mackor. INTE okej, men jag fick i mig gröten iallafall. 5dl vatten, 2dl havregryn, lite salt och massa smör. 

Nejni, har inte för stora förhoppningar över mitt spelande idag. Visserligen kommer jag att spela som anfallare om jag får någon speltid alls, men det går ju inte. Jag hade inget smör...

Jag blir bara så ledsen när jag tittar på mitt schema inför sommaren. Alla markerade rutor är matchdagar. Måndag till fredag skall innehålla jobb och måndag till torsdag är det träning. Känner mig bara så misslyckad och besviken. Är det såhär ett liv skall se ut? Jag behöver ju inte vara med på alla dom rödmarkerade matcherna men va fan gör det. Det ser lite grisigt och äkkligt ut ändå! Jag borde inte ens ha öppnat min kalender förrän den 13:e oktober när allting är över. Hade jag bott i sverige eller fasta finland hade jag inte klagar ett dugg, nu sitter jag på en båtjävel 4, 12 eller 19 timmar så gott som varje helg. ....Ni har ju hemmamatcher också, självklart, men hur jävla ofta faller det in att båda lagens matcher hamnar på samma helg? 
Nejdå, jag är inte alls sur, arg, bitter, ledsen, besviken, blödig, fånig, förbannad, inte ett dugg!

Idag fick jag världens största, blötaste, sötaste, våtaste, kletigaste, mest högljudda kyss på kinden. Tyvärr var det ju inte min dröm som gav den kyssen. Men vad gör det, vem klagar över en mega (jag menar verkligen: MEGA) kyss på kinden av en klient? Inte jag! 
Idag var det 3 av 8 som sa att jag var en så underbar människa och att dom tyckte så mycket om mig, jag tackar för de och drar vidare. Hoppas jag får dra till samma paikka igen snart. Så gulligt när en gubbe sitter i ett hörn och skrattar och säger: 'det är så roligt.' En annan kille sitter och säger 'Eko' och vinkar för glatta livet åt allt och alla. En som dukar 3 matbord på en halvtimme. Och en sista som sitter och skrattar för att hon hör nysningarna överallt. Ack så roligt det har varit tillsammans med gullungarna!

Anders springer runt och fördärvas över att man måste ha läkarintyg för att få specialdiet på ett scoutläger. OCH? Det måste man ha när man går i skola också, och när man jobbar på vissa ställen, helst om du blir inlagd på sjukhuset också. Varför brukar man annars föranmäla laktosmat på flyg t.ex?
Morsan har varit rätt lugn dom senaste dagarna, hon är bara i panik över brorsans bil som inte startar. Kul att se andra ha panik över saker som inte "ägaren" bryr sig så jätte mycket om.
Farsan... skryter om att han fått en massa konstiga produkter från jobbet, sånt som inte finns på marknaden ännu.. OOOH säger jag och fortsätter tugga på tuggiset med den onda blicken.

Ikväll måste jag skriva ihop ett mejl till min PT och berätta om Målen med träningen, skador, synpunkter, saker som skall tas i beaktande. Felet är ju att jag inte vet vad jag egentligen har för mål. Måste jag på allvar skicka in bilden på dom där gåshudsframkallande benen och säga: DETTA är mitt mål! Eller räcker det med att säga: Gör mig till en bättre människa... Hur som så har jag blivit utsedd till målvaktstränare för brudarna som skall på distriktsläger snart. Inget toppjobb, men ett steg i rätt riktning!

Inatt klockan 01.54 ungefär så slog det mig: Fan, jag skulle ju jobba idag... Så den natten varade inte många timmar! Bara att traska iväg och umgås med sötnötter i lugn och ro. Det är verkligen ett härligt ställe, ingen panik med någonting bland dom. Kanske handikappsomsorgen är någonting för mig när jag blir äldre? 
Nu är det ju så att jag inte har någonting att göra alls. Jag vet inte vad jag skall göra när jag inte har någon att prata med, alla bara flyr just nu, t o m Hanna drog nu mitt i allt till nått ställe som kallas London. 
På tal om att dra så har Mr. Flippflopp på gymmet bullat till överkroppen en hel del, han har verkligen satsat på ryggmusklerna må jag säga. Armarna ser ut som vaderade pinnar! Men om armarna kallas pinnar så vet jag inte vad benen skall kallas för. Han bär förstås alltid långbrallor men smalbenen lyser igenom tyget för varje steg pojken tar. Det ser så brutalt omatchande ut!

Det lät så på karln iallafall, positivt och han poängterade till och med att jag såg pigg och kry ut, fast jag glömt både brunkräm och kajalen... Jag vet faktiskt lite orolig först eftersom jag fick förfrågan att komma på intervju klockan 11.00 typ. Klockan 12.00 stod jag på gymmet (har pressat fram Hope Solos 15 minuters träning pass!!) 13.05 lämnar jag gymmet och drar hem, duschar, byter om. Jag var t o m så pass seriös att jag slog på stort med ett halsband inför arbetsintervjun. Som sagt, han tyckte CV såg bra ut och att jag var pigg och kry. Underbart, på tal om det så jobbar det iallafall en snygg kille där. Får jag jobbet skall jag sitta bredvid honom i över en månad, inte illa för att vara en homosexuell brud va? Dom verkar inte ha så jättemycket kunder så det kommer att bli chill helt enkelt.

Mhm, när jag läste igenom förra inlägget så märkte jag några grejer så som t ex, fy vad jag använder många kommatecken, jag använder ordet Jag 10x på 20 meningar, jag skriver väldigt mycket om "känslor", så som att jag är arg, glad, bitter.... och så smälter allting ihop så ingen förstår ett skrot. Så nu tänkte jag snabbt bara berätta hur målen gick till igår när vi förlorade med 4-1. Jag går alltid enligt bildminnet så jag memorerar inte vilket jag släppte in först eller sist. Mål som mål alltså. 
Två av målen var precis likadana. Anfall vs målvakt vilket skall vara mål enligt den oskrivna lagen eftersom detta skall kallas för proffs fotboll. Båda dom frilägena startade precis vid straffområdet, vilket betyder att jag inte kan gå ut för långt heller eftersom jag är lagom kort för att lobba över. Tredje målet var lite små tur men ack så arg jag blev. Bollen kom uppifrån, rullade in mot målet. Jag var påväg ut men insåg att både back och deras anfallare var påväg från vänster sida. Bollen hade en liten liten studs på sig och självklart fick anfallaren foten på den så det gick på sidan om mig. Japp, då tände det till i mitt huvud. Och sista målet, hörna från höger, gick mot bakre stolpen och en brud fick foten på den och med allt folk i vägen såg jag inte var bollen var samtidigt som den gick precis på min högra sida. Ett litet frånskjut med höger fot skulle jag haft den på benet. Jag gjorde inte en enda bra räddning på matchen. För alla dom jag "räddade" rullade sakta emot mig.

Efter regn kommer solsken...
Idag vann vi ju med 3-0 och ack så mycket roligare det var. Egentligen gjorde jag bara en mirakelräddning + några små räddningar som ja, inte en nybörjare kunnat ta men en som stått i mål förr. Inga svårigheter egentligen. Jag vet att flera videor rullades in under matchen så jag skall hitta den där mirakelräddningen och försöka göra en likadan igen en vacker dag.
Usch så jag längtar till sommaren så jag får rulla runt i gräset istället för konstgräs och riva sönder varje kroppsdel, där allting är lite mer öppet på nått vis även PÅ planen. Känslan av att få anlända till en riktig fotbollsplan, gå barfota och känna doften av nyklippt gräs innan det är dags för ombyte och uppladdning inför match. Det är vad jag kallar fotboll, äkta fotboll. 
Efter sol kommer regn igen, jäklar så ont jag har i mina revben och i ryggen efter att en brud sprang in i mig. Jag tog upp bollen och vände sidan emot henne för att stå stadigt, det smäller till och flickstackaren tappade luften totalt. Det är inte så lätt som man tror att få ner en icke flytande, 70,3kg klump på marken när båda fötterna är i marken. Jag tror den där tjejen fick lära sig det under dagens match. Och tummen skulle behöva kollas upp jo, så jag inte behöver sitta här och klaga hela tiden. Men på samma gång, så länge den nu inte är riktad åt fel håll eller bara släpper allting så är det ju okej! Den värker ju bara, ingenting annat... Någon som vill klämma på min tumme?  

Igår brakade allting, jag har aldrig spelat en så dålig match som igår. Jag ville inte ens skriva någonting här för det skulle bara ha blivit svordomar och irritation. Matchen ehm.... slutade 4-1 i arslet, Ellen arg som bitterfitta i orangefärgad tröja. Det kändes som om jag på nått vis inte hade en chans till att rädda någonting men samtidigt var jag förbannad över att jag inte kunde, jag ville så gärna! För höga förväntningar? Javisst, det har vi allihop men igår så tror jag att min hjärna hade slagit av, jag hatade allt som hade med fotboll att göra från stunden då domaren blåste igång matchen... blahablaha.... Efter lite peppsnack med världens bästa Ansku och Hanna på kvällen började humöret höjas lite och jag gick och la mig. Sov som ja, en sengångare. Jag blundade och vaknade, blundade och vaknade. 02.00 messar Anton och frågar om jag är vaken och om han skulle kunna få min skype adress (?) för att kunna testa sin mobil, gissa vem som blev arg... jag svarade med icke glada ord på morgonen när jag steg upp. Iallafall, sen vaknade jag 03.45, 05.30 och 06.20, 07.50. 08.16 ringde klockan om mina ögon slogs upp och glödde av hat och ilska, satte mig upp och steg upp arg som ett bi. Bra start på dagen? 
Väl redo för att gå iväg till upphämtningen så började jag piggna till och tänkte lite som: "allt kan sprätta åt ****, jag skiter i allting, jag önskar jag hade valt forward iallafall." Och den här gången var det inte bara mitt morgonhumör som valde orden. Jag saknar verkligen anfallspositionen. Där skulle jag också haft en chans att komma längre än som målvakt. Hur som helst.... Uppvärmningen kändes sådär, jag är förbannad på att jag inte får nya handskar eftersom klubbarna bråkar om vem som skall stå för vad när jag är skriven i båda men inte har kontrakt med någon av dom om vi säger så. Och så krånglade tummen igen, fast jag har den tejpad så känns den! I 34 minuten kändes det som om den var helt förlamad igen så det var bara att tejpa om i halvtid. Jag önskar att jag hade storspelat igår och skit idag så vi hade tagit oss ett silver iallafall men icke. Sånt är livet, klart jag är besviken efter gårdagens match men va fan, nu kör vi!

Lugnt bara, ha tålamod, det bästa har jag sparat till sist! 

---

KAN.....



INTE....




SLUTA...



TITTA....



.......................